Tiden är svårt att greppa iblnad. Samtidigt som man känner att, shit, det har gått en hel vecka, lillen är en HEL VECKA gammal så känns det som om han alltid har varit här. Har det BARA gått en vecka liksom? 

 

Än så länge är det förtidigt att snacka rutiner men han sover nästan hela dagarna (förutom mat såklart) så Noah har nog inte märkt av honom så mycket, eller hans krav på hans mamma kan man väl säga. Tyvärr så har han blivit sjuk stackars liten. Snorig andra levnadsdagen var ju ingen hit! Lite jobbigt att käka blir det och på nätterna snörvlas det ännu mer. Det är väl svårt att komma ifrån när man har en storebror som snorar på allt och mer än hemskt gärna vill dela napp och dela ut pussar. Men han är så snäll mot lillebror än så länge :)